Kårhusbranden
Idag, den 28 februari 2008, är det exakt tio år sedan kårhuset i Borås brann och två personer miste livet och åtta skadades.
Denna brand är för mig att av de ögonblick i livet där man minns vad man gjorde, hur man fick reda på det och mycket mer i detalj, även om det har gått många år sedan händelsen.
För mig var det så att min bror ringde mig rätt sen den aktuella lördagskvällen. Han och hans dåvarande flickvän (nuvarande fru) hade varit och handlat sent på kvällen och var på väg hem. Kårhuset låg nästan mitt emellan affären och deras bostad. Han ringde mig och sa att det nog brinner vid kåren eftersom det rök lite ur byggnaden och det stod ett par brandbilar utanför. Enligt hans beskrivning så misstänkte jag att det var bastun som brann eftersom jag visste att den låg ungefär där jag uppfattade att det rök.
På den tiden hade jag inte tillgång till Internet hemma så jag fick inta information främst via text-tv och radio. Det var så pass sent på kvällen att det inte fanns mycket till nyhetssändningar på TV.
Snabbt så fick jag i alla fall reda på att det var betydligt mer än en bastubrand. Det pratades om många döda och skadade. Till slut så fastställdes det i alla fall till att det var två döda och åtta skadade.
Jag minns att jag var nere på Högskolan dagen efter, alltså på söndagen. När jag skulle gå därifrån så mötte jag ett stort gäng människor varav många grät. Jag insåg att det var personer som stod de omkomna nära, till exempel klasskamrater och så. En kyrka i närheten hade nämligen öppet för de som ville komma och skolans präst (jo, Högskolan i Borås har en egen präst) fanns till för de som ville ha stöd.
Dagarna efter branden så ställdes det fram ett bort i entrén som snabbt fylldes med blommor ifrån många runt om i landet. Det fanns också en pärm med kondoleansbrev. Det var imponerande att läsa dessa, det var mest brev ifrån andra skolor och deras studentkårer men också brev ifrån regeringen och från kungahuset. Jag tyckte att det kändes stort att så många brydde sig om lilla Högskolan i Borås.
Det tog lång tid innan jag vågade mig upp till det som återstod av kårhuset. Jag gillade den byggnaden så otroligt mycket och jag tillbringade mycket tid där och det kändes verkligen otroligt jobbigt att allt nu var borta. På översta våningen, våning tre, så fanns det som jag gillade mest och besökte mest – Caféet och restaurangen. Här serverades got kaffe och fikabröd om man var sugen. Men man kunde också äta otroligt koda middagar där, restaurangen var så omtalad att större delen av besökarna var andra än studenter på skolan. Det var folk som jobbade runt omkring kårhuset.
I alla fall, jag tillbringade timmar uppe på den våningen ibland. Hade jag inget att göra så gick jag dit och fikade. Man kunde också spela biljard där eller flipper. Det fanns ett par sköna soffor som man kunde sitta och slappa i och kanske läsa eller se på TV eller på någon film på video.
Jag måste säga att kårhuset som fanns på den tiden verkligen är saknat av mig.
BT - Tio år efter kårhusbranden
Andra bloggar om: Kårhusbranden, Borås, Studentkåren, Högskolan i Borås
