Skivor
Två skivor kom med posten idag, de båda senaste med Hives och Mando Diao, The Black And White Album respektive Never Seen The Light OF Day.
Har lyssnat igenom dom ett par gånger nu och känner mig mogen till att skriva några rader om dom.
Hives först. Jag gillar verkligen deras förra, Tyrannosaurus Hives, som jag anser vara ett av de bästa svenska skivorna som gjorts. Deras nya är väldigt olik Tyrannosaurus Hives, den låter för övrigt inte alls som någon av gruppens tidigare skivor. Skulle jag inte veta om det så skulle jag aldrig kunna gissa att The Black And White Album skulle vara en skiva av The Hives.
Det tog ett antal lyssningar innan jag börjar uppskatta skivan. Den är bra, jäkligt bra, när man väl har vant sig vid den. För om man har uppskattat deras tidigare skivor så behöver man nog vänja sig vid det nya soundet.
Skivan är som sagt riktigt bra men trots det så undrar jag lite över varför de spelade in denna skiva. Varför ändrar de sitt sound så enormt mycket och varför tänjer de på sina gränser så pass som de nu gör. Kanske är det så att de känner sig så stora nu (de säger ju själva att de är världens bästa band) att de kan experimentera hej vilt utan att behöva riskera att sälja mindre.
Nu tror jag i och för sig att denna skiva kommer sälja i stora mängder. Även om gruppen tappar ett par gamla fans i och med det nya soundet så kommer de säkert få flera nya. Det är en annorlunda Hives produktion men den är lika bra som de förra.
När det gäller Mando Diao så har jag bara hört den skiva som kom förra året, Ode To Ochrasy. Det var en skiva som jag föll pladask för. Den nya, Never Seen The Light Of Day är minst lika bra. Det tråkiga är dock att de, till skillnad mot Hives, låter nästan helt exakt likadant på denna skiva. Lite bör man ju förändra sig från skiva till skiva även om man inte gör som Hives och stajlar om sitt sound totalt. Fast det är trots allt likväl en bra skiva de har gjort och jag gillar deras enkla 60-tals inspirerade popmusik. Sådan musik som man kan ha på i bakgrunden när man jobbar utan att det stör allt för mycket.
Två bra skivor med andra ord, skivor som visar att svensk popmusik håller hög klass.
Andra bloggar om: The Hives, Mando Diao




