Grupphyllningar
Carro tog ju som bekant ännu ett mästerskapsguld i helgen. Tänker inte nämna allt för mycket om det, inte mer än att jag såg delar av hennes framträdande.
Nåväl, det jag tänkte ta upp är fenomenet sjukamp eller rättare sagt deltagarna i sjukampen. Under de två dagar de sju kamperna pågår så är tjejerna “bittra fiender”, eller åtminstone tuffa konkurrenter. Men så fort de går i mål på 800 meters loppet så omvandlas de direkt till bästa kompisar.
Det är inte bara ett allmänt kramkalas och ryggdunkande utan de springer alltid ärevarv tillsammans. Detta till skillnad mot många andra grenar där enbart segraren hyllas med ärevarv medans alla förlorare får stå och se på med avundsjuka blickar.
I sjukampen hyllas alla som segrare i slutet, även om en (läs Carro) hyllas lite extra. Jag gillar det här, snacka om en förbrödring, eller rättare sagt försystring, inom idrotten. Nick Borgen hade kanske inte så fel när han en gång i tiden sjöng “We are all the winners, we are all the best”. För så är det ju i sjukampen, alla får vara med och hyllas som segrare. Det så klart, tar man sig igenom en sjukamp med livet i behåll så är man väl en vinnare på sitt sätt.
Tänk om man skulle kunna få se detta inom andra grenar inom friidrotten. En stund efter det att sjukkampen var avgjord så gick finalen i herrarnas 100 meter. Tänk om vi där kunde få se deltagarna springa ärevarv hand i hand och genomföra den ena gemensamma grupphyllningen efter den andra. Det vore verkligen en höjdpunkt under ett mästerskap.
