Sadsmiles (b)loggbok

Lyssnade några minuter på Anja Pärssons sommarprogram idag och under det avsnitt som jag hörde så var ämnet om hennes “nedre regioner”, de regioner som är där bak kanske jag skall förtydliga.

Visste inte att hon var så rumpfixerad.

Jag har redan nämnt det men det tål att upprepas, det är ett häftigt datum idag. Lite magiskt och mystiskt faktiskt. Sjuan är ju en “helig” siffra på sitt sätt, fylld med magi och mystig och när man då kan få ett datum innehållandes tre sjuor, ja då måste det ju vara något speciellt.

Förra gången det var tre likadana siffror i ett datum så var det kanske inte lika trevligt, 060606 alltså. Tre sexor, 666, det låter också lite mystiskt men kanske inte på samma sätt som 777.

DN – Dagens mystiska datum

Idag börjar tävlingarnas tävling, Tour de France.

Jag kommer väl inte sitta bänkad framför TV:n de närmsta veckorna men jag kommer nog att se en hel del av etapperna.

Det som är roligast med sändningarna på TV:n är inte enbart tävlingarna i sig utan också de svenska kommentatorer som sköter snacket på Eurosport, Robert Vacchi och Anders Adamsson. De är så extremt bra och sköter sitt jobb påp ett sätt som andra kommentatorer, i oavsett sport, borde ta efter. Inte nog med att de vet det mesta som man bör veta om deltagarna, de serverar också tittarna med en massa information om miljöerna cyklisterna tävlar i. Som idag till exempel när etappen gick inne i centrala London. Som tittare så fick man massor av information om allt ifrån Hyde Park, Amiral Nelson och Buckingham Palace. Sånt är faktiskt lika roligt att höra som all den fakta om cyklisterna som man får under sändningarna.

Jag avslutade ”arbetsdagen” med att surfa runt lite på YouTube. Jag hamnade rätt snabbt i nostalgispåret och hittade då denna gamla pärla.

Tycker ärligt talat att rent musikaliskt så håller den fortfarande. Men gud vilken gräslig klädstil och vilka hemska frisyrer det var på den tiden.

80-talet får gärna komma tillbaka rent musikaliskt men inte modemässigt.

Var på biblioteket idag. Inte det biblioteket som jag brukar besöka utan det som ligger här i närheten av där jag bor. Det är rätt lustigt, jag åker ofta igenom halva staden för att besöka ett bibliotek samtidigt som jag har ett på samma gata som jag bor på, ett par hundra meter ner för en liten backe. Fast det så klart, biblioteket jag brukar besöka är stadsbiblioteket och biblioteket hör på gatan är ett litet kvartersbibliotek. Det är dock ett fint och mysigt sådant med ett bra utbud av böcker och annat.

I alla fall, lånade två böcker. Den ena är nog ett mästerverk som jag får återkomma till senare. Men den andra skall jag nämna lite om här och nu. Den är i och för sig snudd på ett mästerverk den också, på sitt sätt. Boken det handlar om är Övergivna Platser av Jan Jörnmark.

Jag har inte läst så mycket i den ännu utan bara bläddrar lite i den. Det är väl mest en fotobok men med massor av intressanta texter. Egentligen så är den riktigt sorglig, här presenteras den ena platsen efter den andra som är övergivet. Det är faktiskt svårt att inse att alla dessa stället finns runt om i landet. Det är allt ifrån hela bostadsområden som står tomma, stora fabriksanläggningar och hela folkparker som har lämnats åt sitt öda.

Egentligen så finns det inte så mycket av detta här i närheten, därför så kanske det är så svårt att inse att på andra håll runt om i landet så är avbefolkningen av samhällen ett så pass stort problem att hela samhällen mer eller mindre lämnas åt sitt öde.

Jag har tidigare skrivit om den utmärkta sidan Rostsverige som tar upp samma fenomen och som lägger ner ett stort jobb på att dokumentera en del av Sverige som blir allt mer och mer övergivet. Jan Jörnmarks bok (och webbplats) är ännu en bidragsgivare till dokumenteringen av ett Sverige som är svårt att inse att det existerar men som likväl en del av vår vardag – Det övergivna Sverige.