Satt, eller rättare sagt låg i sängen, och tittade på Stockholm Marathon idag. Varje gång jag ser ett maraton lopp så bestämmer jag mig för att aldrig någonsin springa ett sådant lopp.
Jag har sprungit en hel del långlopp genom åren. Det mesta jag har sprungit är nog ett lopp på tre mil och det var tillräckligt. Annars så var det väl lopp på 15 km och 21 km som var det jag mest höll på med. Det var långt nog för mig tycker jag. Ett maraton lopp anser jag vara mera en plåga än en njutning som ett halvmaraton kan vara.
Men jag är full av beundran över dem som springer dessa maratonlopp. Speciellt när det var sådana omständigheter som det var idag, med en tryckande värme.
Sådana lopp njuter man bäst av liggandes i sängen med en kopp kaffe jämte.