Jag vet att jag inte har nämnt något om matchen i söndags, inte efter den i alla fall. Jag skrev väl några väl valda ord innan.
Med matchen menar jag naturligtvis den mellan Elfsborg och Djurgården och som resulterade i att Elfsborg vann Allsvenskan i år.
Låt mig därför sammanfatta det hela. Jag börjar med att återigen göra helt klart för er att jag är 100 % Elfsborgare. Det har jag väl varit i stort sätt hela livet, i alla fall sedan 1970 då vi flyttade till Borås. Jag har i och för sig ett svagt minne av att jag höll på Halmstad BK under en sommar, men jag får väl skylla på övertalning ifrån en kusin som höll på dom, solsting och oförstånd i barndomen.
Trots detta, alltså att jag håller på IFE, så är jag inte övertygad om att Elfsborg var det lag som var mest värdiga vinnare i år. Visst, de har legat etta mest av alla lagen, de var det laget som hade mest poäng när alla matcher var spelade och så vidare. Men, jag är ändå inte helt övertygad att det var rätt lag som vann.
Elfsborg har gjort allt för många mindre bra matcher och en och annan dålig match dessutom. I den sistnämnda gruppen vill jag framför allt ta upp hemma matchen mot Gefle. Man förlorar inte hemma mot Gefle med 0 - 1, inte om man satsar på att vinna hela serien.
Bland de mindre bra matcherna finns allt för många oavgjorda matcher och framför allt för många 0 - 0 matcher. Dessutom, man spelar inte två 1 - 1 matcher mot rivalen IFK Göteborg, det existerar inte i en Elfsborgares värld, där skall det bara bli seger.
Jag är helt enkelt inte nöjd med hur laget har spelat. För att ett lag skall bli titulerade svenska mästare så tycker jag att detta lag skall spela en gudabenådad fotboll under en hel säsong, detta har inte Elfsborg gjort. Felet är väl dock att inget lag har gjort det och det säger väl en hel del om svensk fotboll, eller hur? Man kan väl säga att Elfsborg var det laget som spelade minst sämst i år, men de spelade inte bäst.
Under de senaste åren så har Elfsborg satsat hårt, man har byggt en ny arena (som är på tok för liten), man har tagit hem ett par före detta spelare som får tillbringa ålderns höst på Borås Arenas evigt gröna matta och man har gjort ett par otroligt bra inköp samt att man har knutit till sig ett stort antal starka finansiärer för att dryga klubbens ekonomi. Heder åt detta, det är en bra satsning som inger en stor respekt. Men målsättningen med denna satsning var aldrig att vinna Allsvenska i år, det var det aldrig tal om. Målsättningen var från första början att vinna Allsvenskan 2007. Så förhoppningsvis så får vi nästa år se det Elfsborg som jag vill se, ett lag som spelar en fotboll som får en att rysa av välbehag, ett lag som spelar en fotboll där enkla misstag inte existerar och ett lag som spelar en fotboll som får hela världen, eller åtminstone hela Sverige, att imponeras. Vi är där inte idag, inte på långa vägar. Men ett guld i år kanske trots allt är ett steg på rätt väg, de inger väl åtminstone ett starkt självförtroende i truppen, ledningen och framför allt bland alla supportrar som inte direkt har varit bortskämda med framgångar för det gulsvarta laget. Så låt oss som håller på laget få hoppas att 2007 blir ett riktigt underbart, otroligt och fantastiskt fotbollsår. Till skillnad mot 2006 som var ett hyfsat okey år.
Jag såg aldrig matchen i söndags, inte live och inte på TV. Jag hade inte ens nerver till att höra den på radio. Men jag var nere en stund på stan efter matchen och tittade på när folket firade laget. Jag såg 15000 glada supportrar sjunga och dansa i ett ihållande regn denna november kväll. Jag såg en spelartrupp som var så glada att de inte visste vart de skulle ta vägen. Jag gläds åt dom allihop, verkligen. Men jag känner ingen 100 procentig glädje över hur säsongen var för det kunde ha varit betydligt mer framgångsrikare och framför allt betydligt bättre.
Jag ser fram emot 2007 med stor nyfikenhet, tillförsikt och med stora förhoppningar. För hoppas att Elfsborgs satsning verkligen nu skall lyckas så kan nästa år bli något alldeles speciellt och då får vi väl stå där ner på torget igen och se glada supportrar och överlyckliga fotbollspojkar. Det var liksom det som var meningen med hela idén om ett nytt Elfsborg. Segern i Allsvenskan 2006 var något som bara kom i farten, som en parantes kan man säga. Ingen liten parantes men dock väl en parantes.
Ibland blir det väldigt rätt fast att det är fel, om man så säger.
Nu väntar Royal League, inget man hoppar upp och ner av förtjusning över direkt. AIK hemma på söndag. Det kan bli en intressant match, minst sagt. De två lagen som gjorde upp om guldet möts i en försenad final, utom tävlan. Jag vet inte hur mycket Elfsborg egentligen satsar på denna turnering, hur mycket de orkar ladda om efter en lång säsong. Jag tvivlar på att luften har gått ur dom nu, att de inte orkar ladda om och satsa 100 % på denna vinterturnering. Låt gå för det, jag förstår inte vad Royal League har för syfte egentligen. Det är kul att Elfsborg är med där men mer än så är det inte. Det är kanske bra att de får möta lag utanför Allsvenskan men hur mycket det ger vet jag inte. Det vore nog bättre om de fick vila lite, få ner pulsen, landa på jorden och läka eventuella skavanker.
Det är ju trots allt nästa år som är året då allt gäller och då vill man ju att de skall vara laddade och friska, inte trötta efter en vintersäsong med matcher mot danska och norska lag.
Grattis Elfsborg - Vi ses på Stora Torget efter sista matchen nästa höst.
Andra bloggar om: Elfsborg, Svenska Mästare, Allsvenskan 2006, Allsvenskan 2007
