Sadsmiles (b)loggbok

Jag har en PDF-fil på 552 A4-sidor som jag skulle vilja ha ut på papper

Men att skriva ut detta hemma skulle få den lilla lasern att gå i pension misstänker jag.

Kan man lämna in det till något ställe som skriver ut det och kanske gör något snyggt omslag, exempelvis till Just Nu eller liknande. Fast det är väl jäkligt dyrt misstänker jag.

Kanske borde nöja mig med sammanfattningen på 26 sidor.

Förresten, sammanfatta 552 sidor på 26 sidor, då måste det verkligen bara vara det ytterst viktigaste som kommer med.

Jaha, då var det vinter då.

Klockan var nyss tre men nu är den två igen.

En extra timme till att fördriva med något vettigt, exempelvis jobbsaker.

Jag förstår inte varför jag alltid har så många genvägar på skrivbordet.

Jag försök rensa undan då och då men likt förbaskat så är det mer eller mindre fullt med ikoner några dagar efteråt.

Irriterande.

Jag har beslutat mig för att sitta upp och vaka in vintern. Detta trots att jag tycker årstiden är deprimerande.

Jag skall alltså sitta uppe och jobba fram till tre (minst) och då vrida tillbaka klockorna. I princip så kan jag ju jobba en timme till sen eftersom klockan då bara är två och jag skulle jobba till tre (minst).

Rapporten börjar i alla fall ta sin form nu. 15 sidor så här långt, det tar sig.

Jag tänkte på en sak innan idag. Den här årstiden är grymt deprimerande, i alla fall så tycker jag det. Idag så har det regnat hela dagen, det har blåst lite och marken är täckt av vattenblöta löv.

Jag gillar inte detta, verkligen inte. Jag vill ha grönt omkring mig, jag vill ha värme och jag vill ha ljus. Jag vill inte leva i något nederbördsfyllt gråtrist väder i mer eller mindre konstant mörker.

Inte så konstigt att vi svenskar är det mest självmordsbenägna folket när vi lever i mer eller mindre mörker halva året.

Det är inte många veckor sedan som träden var gröna och det var hyfsat hög temperatur ute. Men nu så får man väl vänta i sex månader tills detta kommer tillbaka. Sex månader, ett halvt år, det är en evighet.

Okey, om cirka två månader så börjar det ljusa igen, då när det är vintersolståndet. Men även om det kanske blir en minut om dagen med mer ljus då och då så får man vänta ända tills framåt mars eller april innan man kan njuta av det hela fullt ut.

Som sagt, man blir ju deprimerad av det här vädret och framför allt över årstiden som vi är i nu och den som kommer. Kan vi inte ha vår och sommar året om i stället. Tänk vad glada alla skulle vara då.