Sadsmiles (b)loggbok

Jag är inte så mycket för hästar och hästsport. Har visserligen satsat en och annan krona på V75 och sånt men mer än så är det inte.

Hästhoppning vet jag inget om och det har aldrig intresserat mig heller. Men trots det så är jag helt fast i spelet “Show Jumping” på Miniclip.com.

Detta var något av det bästa och roligaste jag har sett tror jag.

En av världens roligaste män, Will Ferrell, hyller en av de största idrottsmännen genom tiderna, Lance Armstrong. Jäkligt roligt måste jag säga.

Knäppte på TV:n nyss och såg att TV4 visade Jesus Christ Superstar, Norman Jewisons version ifrån 1973. Jag gillar inte riktigt den versionen men musikalen i sig är väldigt bra.

Så för att få njuta av den lite så rotade jag fram soundtracket ifrån en uppsättning ifrån 1996 med Glenn Carter som Jesus, Jerome Pradon som Judas, svenska Fred Johansson som Pontus Pilatus och ingen mindre än Rik Mayall som Herodes. Denna är uppsättning är grymt bra.

Att hela musikalen i sig är otroligt bra och musiken så där extra mycket väldigt bra gör ju inte saken sämre.

Systembolaget tvingas sänka priserna på grund utav att de tjänar för bra kan man idag läsa på Aftonbladet. Det är ju i och för sig bra.

Nu handlar det dock inte om några större sänkningar, tidningen tar som exempel upp att en flaska vin som idag kostar 60 kronor kommer att kosta 59 kronor. Ytterst marginella sänkningar med andra ord, inget som gynnar konsumenterna direkt.

En sänkning av priserna på bolaget är okey och det är ett måste, men det måste till kraftfullare sänkningar. Jag kan tänka mig att en prisnivå som ligger på en tredjedel av dagens är rimlig. En flaska hyggligt vin bör inte kosta mer än en 50-lapp och en flaska god whisky en hundring.

Hur genomför man en sådan här sänkning då? Jo, dels genom att minska eller till och med plocka bort alkoholskatten. Dels genom att avskaffa systembolaget och genomföra en friare konkurrens på marknaden.

Staten skall inte kränga vin, det skall markanden göra.

Jag har tänkt på en sak angående böcker. Vi har väl alla sett riktigt gamla böcker, böcker som är flera hundra år gamla. Har man inte sett det i verkligheten så har man väl åtminstone sett dessa på bild eller i TV.

Det är alltså böcker som är gamla och sköra, böcker som enbart ett fåtal människor får tillfälle att bläddra i och de som får dessa tillfällen bläddrar i dom med största respekt. De inser vilka klenoder de rör sig om och de behandlar dom därefter. Här handlar det inte om att bläddra mellan sidorna lite smått brutalt utan man vänder på bladen med yttersta försiktighet så som om boken skulle falla sönder enbart genom en bläddring (vissa böcker kanske till och med är så sköra att dom gör det). Vita bomhullsvantar på händerna är ett måste för att inte ge fettfläckar på böckerna så att man påskyndar bokens sönderfall.

Det är böcker som omsorgsfullt skrevs för hand, kanske av någon munk på något kloster någonstans. Böcker som kanske enbart tillverkades i ett exemplar eller på sin höjd ett fåtal. Troligen är böckerna vackert illustrerade också och inbundna i äkta läder. En otrolig skatt för eftervärlden med andra ord, högst ovärderlig och oersättlig.

Det här är ju något som de kommande generationerna kommer att gå miste om helt och hållet. Idag massproducerar vi böcker och de göra oftast i en kvalitet som gör att böckerna sällan håller längre än en människans livslängd. Det är med andra ord en slit och släng mentalitet över böcker numera. Det är ju till och med så att många idag köper en bok, läser den och sedan gör de sig av med boken på något sätt. De kanske ger bort den, de lämnar den till ett antikvariat eller loppmarknad, ger bort den till någon annan eller som jag har hört en del göra, de bara lägger den där de lästa ut boken. Det finns faktiskt de som kanske sitter på en buss, ett tåg, på ett café eller vad det nu månne vara och läser och läser de då ut boken så bryr de sig inte om att ta med den hem utan låter den ligga så att någon annan kan ta den med sig. I och för sig så är det en generös tanke. Men det är fortfarande en slit och släng mentalitet och egentligen ingen vidare respekt för boken, eller hur?

Som sagt, framtida generationer kommer inte att få uppleva det magiska i att titta i en riktigt gammal bok. De böcker vi idag har i våra litterära skattkammare, böcker som idag är några hundra år gamla, kommer knappast att hålla i några hundra år till. Och dagens utgivningar av böcker kommer nog inte heller att bevaras i några sekel. Jag har svårt att se att en forskare om några hundra år skulle ta på sig ett par vita bomullshandskar och omsorgsfullt ta fram en pocketutgåva av Liza Marklunds Sprängaren för att studera litteraturen från 2000-talets början.