Sadsmiles (b)loggbok

Har idag och igår läst boken Ockupanterna (ISBN: 9172637633) av Thomas Kanger.

Handlingen i korthet är den att en grupp människor stormar en pansarregemente i Danmark och med 10 stridsvagnar beger de sig till Korsör vid Stora Bältbrons östra fäste. Där ockuperar de hela staden och tar ett antal viktiga personer som gisslan. Precis innan ockupationen så sker det ett brutalt mord på Rådhusplatsen i Köpenhamn och den danska polisen upptäcker ett samband mellan detta mord och ockupationen. Men den ockupation av Korsör är bara det första steget som terroristerna skall ta i Skandinavien. Deras egentliga mål är något betydligt större och kraftfullare, dessutom så ligger det på svensk mark.

Boken var faktiskt hyggligt spännande. Det var inte så att den var så gripande att det inte gick att släppa den men tillräckligt mycket för att jag läste ut den på ett dygn. Välskriven var den och som den lekman som jag är så kändes den trovärdig när det gäller saker som polisen och militärens arbete, terroristers tillvägagångssätt, vapensystem med mera med mera. Om själva handlingen i sig är trovärdig får väl var och en ha sina åsikter om.

Det jag lite är emot när det gäller boken är att det kändes som om själva handlingen inte kom igång förrän nästan i mitten av boken. Flera kapitel i början av boken gick åt till att presentera ett stort antal människor som på ett och annat sätt hörde till handlingen. I och för sig så kan det vara bra att lära känna personerna i berättelsen men det var lite för mycket fakta om en del, till exempel gick det åt väldigt många sidor till att presentera två av personernas barndom och uppväxt. Dessa barndomsberättelser hade inte så mycket med själva handlingen sedan i boken. Personerna kanske började påverkas till att bli de som de sedan blev i vuxen ålder men det var väl först under senare tonårsperioden de verkligen tog steget och utvecklades till de personer som på ett eller annat sätt förekom i bokens story.

Sen så kan man väl alltid klaga lite på att hur svår situationen än må vara så löser poliserna (eller andra) den på ett väldigt enkelt sätt och oftast i sista minuten också, innan saker och ting är på väg att hända. Men så är det väl i alla böcker och för all del även filmer.

Men bortser man ifrån detta så var det faktiskt en helt okey och läsvärd bok.

Andra bloggar om: Thomas Kanger, Ockupanterna

Hittade följande lilla notis i dagens lokala morgontidning. Tyckte att den var gullig, charmig men framför allt tänkvärd.

Vill slopa onödiga bokstäver

Lilla sexåriga Klara Strindlund i Sundsvall har ledsnat på onödiga konsonanter i svenska språket, skriver Sundsvalls Tidning.

Hon har skrivit ett brev till statsminister Göran Persson där hon vädjar att han skall plocka bort konsonanter som ändå ingen uttalar, så som h i hjärta. Ljudet när ordet uttalas blir ändå likadant utan dem, tycker Klara.

Jag hoppas hon får igenom sitt förslag. Jag tror att det är fler än Klara som skulle önska att bokstäver som inte uttals inte skulle behövas användas.

Satte på datorn nyss och den avgav då ett hemskt ljud. Klart man blir lite rädd, en trasig dator är ju inte kul och verkligen inget jag har tid att råka ut för nu.

Trodde först att det var hårdisken som gnällde men efter ett tag så lokaliserade jag ljudet till fläkten. En bit papper hade hamnat i fläkten och efter att med hjälp av en nål, en pincett och en sambo så kunde pappersbiten avlägsnas och datorn lät helt okey igen.

Påminner lite om när man var liten och satte fast en bit papper på en eker på ens cykel och det då lät häftigt, tyckte man då vill säga.