Jag tog mig en längre cykeltur i förmiddags, mest ute på små backiga och halvdåliga grusvägar. Gillar att cykla på sådana väger, det är lite mer utmaning än att cykla på vanliga vägar.
I alla fall, mitt där ute i skogen, ungefär mellan ingenstans och någonstans (eller om ni är bekanta med Borås geografi så var det mellan Ymergården och Kypegården) så hoppar min kedja av.
Normalt så är det inga problem, oftast hjälper det att bara ändra växeln och trampa lite så hoppar den automatiskt på igen. Ibland så får man stanna till och lyfta den på plats, det tar inte så lång stund.
Men idag så var det annorlunda, idag satt kedjan fast mellan den innersta kransen och ramen (framme vid pedalerna). Fick hoppa av och försöka lirka loss den och sätta på kedjan igen men det var svårt, den satt verkligen fast. Till slut så fick jag vända cykeln upp och ner och mer eller mindre med våld dra loss kedjan och lägga på den på en krans igen. Det hela tog nog 15-20 minuter. Mina hände var minsann svarta sedan, ångrade att jag oljade kedjan häromdagen.
Att sätta på en kedja som har hoppat är ju okey, även om det krånglar ibland. Men tänk om det vore något annat som krånglade, något som krävde lite verktyg? Sådant släpar jag ju inte med mig ut i skogen. Eller något ännu värre, tänk om jag skulle få punktering? Inte kul alls, då skulle det bli svårt att ta sig hem.
Ett annat scenario är ju om jag skulle cykla omkull (sånt händer mig då och då) och verkligen slå mig. Lite skrubbsår är ju inget men tänk om jag skulle skada mig så pass att jag inte kan ta mig där ifrån. Okey, jag har mobilen med mig, det är ju en räddning även om det kan ta tid innan jag blir ”räddad” där mitt ute i skogen.
Nä, även om det nu är himla kul att cykla mitt ute på små grusvägar/större stigar så kanske det trots allt är säkrare och lugnare att cykla inne bland bebyggelsen. Det har i och för sig sina risker det också men man är ju inte långt i från den trygga civilisationen då.
Andra bloggar om: Cykling, skador, olyckor
