Det pågår ju som en del av er kanske vet ett fotbolls-VM nere i Tyskland. Jag har inte skrivit något om det eftersom det inte är något som intresserar mig.
Men nu skall jag ta bladet ur mun, eller vad man nu säger, och skriva en sak om fotbolls-VM, en sak som jag har hängt upp mig på.
Det är det där med att vissa tror eller kanske räknar med att alla ser på VM. Jag såg en rubrik i en tidning inför Sveriges match mot Paraguay som löd något i stil med ”I kväll håller hela svenska folket tummarna för Sverige”. Jag höll minsann inga tummar, varken för Sverige eller något annat lag, bryr mig som sagt inte.
I en nyhetssändning efter Sveriges första match så var det en svensk spelare som sa att de visste att de hade allas stöd hemma i Sverige. Räkna inte med mitt stöd säger jag bara, jag bryr mig inte om hur det går för dom.
Media, och även då spelare och ledare, tror alltså att alla slaviskt sitter och tittar på matcherna. Jag ser inga matcher och i min närmsta krets så är det inte så många som ser matcherna, några gör det andra gör det inte.
Idag såg jag att det var 3,5 miljoner svenskar som hade sett matchen mot England igår. Nu skall man i och för sig inte stirra sig blind på en sådan siffra, det är ju svårt att uppskatta hur många som egentligen tittar. Men det ger ju ändå en viss fingervisning.
3,5 miljoner såg matchen alltså. I Sverige bor det cirka 9 miljoner människor. Det betyder ju då att 5,5 miljoner inte såg matchen, en rätt klar övervägande del eller hur? Okey, en del lyssnade säkert på radion och deras sändning från matchen. Men vad jag vill ha sagt är det att jag är rätt övertygad om att mer än halva svenska befolkningen inte bryr sig så mycket om hur det går. Inte så mycket i alla fall att de bänkar sig framför en TV eller radio för att följa matcherna. Vissa följer säkert med vad som händer via andra media såsom tidningar eller Internet. Men en stor del är säkert som jag, de bryr sig inte alls.
Själv har jag sagt att jag skall se på VM om Sverige går till final och leder med minst fem mål när det är 15 minuter kvar. Då kan jag tänka mig att se den kvarten.
Den så kallade ”magiska sommaren” 1994 då ”alla” såg varje match så såg jag en stund på första halvleken i matchen om tredje pris. Det var det enda jag orkade bry mig om.
