Sadsmiles (b)loggbok

På tal om förra inlägget, om att bli munk och så.

För några år sedan så gjorde jag en test som skulle visa vilka jobb som passade mig bäst.

Fick svara på en massa frågor och så fick jag svaret på mina "drömjobb".

• Lastbilschaufför
• Tvätteriföreståndare
• Munk

Jippi,typ. 

Allvarligt talat.

Jag fick lite ordning på "CSS-Helvetet". Vet ni vad felet var?

Ett kolon saknades på ett ställe i css-filen. Ett ynkligt litet kolon, två små prickar, ställde till det så mycket för mig att jag har suttit och glott på koden i två dagar utan att komma någonstans.

Ett kolon, två små ynkliga prickjäklar….

Man borde nog lägga av med webbkodning, lämna branchen och bli munk eller så.

ETA säger att de nu lägger ner sina vapen, för gott.

Jag är tveksam till den nyheten, tror helt enkelt inte på det. Dels för att de har sagt samma saker förr och dels för att terrorgrupper sällan upphör med våld så länge de inte har blivit fängslade eller kanske snarare dödade.

Jag tror att vi får se och höra mer om ETA och deras "aktiviteter" i framtiden.

Andra bloggar om: ETA, Terrorgrupper

Har fått höra att jag inte bara är snäll utan "för snäll".

Min fråga nu är - Är det positivt eller negativt? 

Jag läste om killen bakom webbsidan thefatmanwalking.com, Steve Vaught. Han är just vad sidan säger, en fet kille som går. Nu går han inte hur som helst, utan tvärs över hela USA, från Kalifornien till New York. Han gör detta för att komma ur en negativ spiral som i det stora hela bestod utav att han mådde dåligt, tröståt, blev allt kraftigare, mådde ännu sämre och tröst åt ännu mer, och så vidare.

Nu har gått över nästan hela kontinenten, han har gått ner en massa kilo och har fått ett bättre självförtroende. Med andra ord en rätt lyckad promenad.

Jag måste säga att jag tycker att det är beundransvärt och faktiskt också inspirerande. På något underligt sätt så får jag lusten att försöka mig på något liknande någon gång. Inte för att jag behöver finna mig själv eller gå ner i vikt (okey, ett par kilo kanske), utan mera för att det är en utmaning.

För några år sedan så satt jag på en buss från Göteborg till Borås. Det är ingen större resa precis, det tar cirka 45 minuter, men jag är inte mycket för att åka buss så jag hade det rätt tråkigt. Då satt jag och fantiserade lite om hur det skulle vara att gå från Göteborg hem till Borås. Jag försökte räkna ut ungefär hur lång tid det skulle ta och om jag överhuvudtaget skulle klara av det. Med tanke på Steve Vaughts promenad så är min sträcka ju bara en kortare promenad och kan han klara av att gå från kust till kust över den amerikanska kontinenten så borde jag kunna klara att gå de cirka7 milen mellan Göteborg och Borås.

Det är faktiskt lockande att prova på det någon gång. Tanken från min sida var i så fall att gå sträckan på en dag. Börja tidigt i Göteborg och komma hem sent på kvällen. Det kan gå, fast det lär ju ta sina timmar. Men ju mer jag har tänkt på det under dagen så har jag mer och mer kommit in på att jag kanske i stället skulle cykla hela vägen. Cykla ner till Göteborg, ligga över där en natt och sedan cykla hem igen. Det borde vara lättare och kanske mindre slitsamt.

Det tål att tänkas på, tänkas på väldigt mycket.

Andra bloggar om: Fat man walking, Steve Vaught, Vandring, Cykeltur