I dagens nummer av Computer Sweden så finns det en intressant och kul artikel om stordatorer. Det finns i artikeln en liten historisk tillbakablick på hur datorerna såg ut på det glada 60-talet.
Ta tillexempel de tre datorer som fanns ombord på raketerna i Apolloserien, bland annat Apollo 11 som landande på månen i juli 69. Var och en av dessa tre datorer hade en ”enorm” kapacitet, eller vad sägs om arbetsminnet på 7 kb. Varje dator vägde 30 kilo. Det är ändå rätt fantastiskt att det inte krävdes mer för att kunna flyga raketen, landa på månen och sen ta sig hem till jorden igen. Visserligen så fanns det kraftfullare datorer nere på moder jord, men det var ju inte dom som styrde rymdfarkosten.
Även SAAB:s dator D21 som användes på 60-talet nämns i artikeln. En underbar beskrivning av denna dator avslutar artikeln:
”Den nya datamaskinen D21 är med sina omkring 10 000 transistorer ett mycket snabbt datasystem, som förmår att svälja stora informationsmängder. Maskinen handskas sp raskt med sina data att den exempelvis kan addera 100 000 sexsiffriga tal i sekunden. Och ändå ryms D21 i ett vanligt vardagsrum”.
Från 60-talet alltså, man inser ju hur snabbt utvecklingen har gått. Det är ju fascinerande i sig, alltså hur maskinerna utvecklas. Men när man tänker lite så tycker jag nästan att det är än mer fascinerande att dessa datorer räckte mer än väl på den tiden. Nu bygger vi allt snabbare och kraftfullare datorer för att göra ett jobb som i vissa områden inte är mer omfattande än vad det var på 60-talet.
Andra bloggar om: Datorer, Utveckling