Under de senaste dagarna har vi i media kunnat läsa om busschauffören Nikolai Jungsin som lämnade sin buss för att hjälpa en kille som höll på att bli misshandlad. Efteråt så blev han uppkallad till sina chefer och fick en varning eftersom han hade gjort ett tjänstefel.
Jag tänker inte ta upp något om huruvida han har gjort rätt eller fel. Däremot så måste jag bara nämna lite om det som har kommit upp i diskussionen efter denna händelse. Det har nämligen i media omnämnts ett lagförslag ifrån Kristdemokraterna som går ut på att man enligt lag blir skyldig att gripa in när någon blir utsatt för ett brott, till exempel då en misshandel.
Detta har jag hakat upp mig på en hel del. Enligt lagförslaget så begår vi nämligen ett brott om vi blundar för en exempelvis misshandel. Tänker man efter så inser man ju att det är givet att ingripa, att det är en självklarhet. Men om man tänker efter ytterligare ett steg och inte bara handlar instinktivt så kan man ju ifrågasätta sig om det verkligen är rätt att ingripa.
Skulle jag se en eller flera personer misshandla en annan person, skulle jag verkligen då ingripa? Ja, är min första tanke. Nej, är svaret efter att ha tänkt igenom det hela igen. Skulle jag ingripa så är sannolikheten stor att det istället blir jag som utsetts för misshandeln. Att misshandlarna i stället riktar sin aggression mot mig. Troligen så skulle de då också slå och sparka mig allt hårdare och brutalare än vad de gjorde mot det första offret, just av den anledningen att jag avbröt något som de höll på med. Jag lade mig i något som jag, enligt dom, inte har med att göra.
Lagförslaget som Kristdemokraterna har lagt fram säger alltså att jag måste ingripa och med andra ord utsätta mig själv för en trolig misshandel. Gör jag inte detta så kommer jag att ställas inför rätten och dömas till böter eller fängelse. Vad jag har att välja mellan om jag får se en person misshandlas är alltså då att hamna i fängelse eller på sjukhus, eller i värsta fall på en kyrkogård.
Jag vet inte vad ni själva skulle välja men personligen så skulle jag inte riskera min hälsa, åtminstone inte för en vilt främmande person. Skulle det vara för en närstående så blir väl svaret något helt annat men inte om det är för någon jag aldrig har sett innan. Då tar jag nog hellre ett straff. Möjligtvis så skulle jag ringa polisen, anonymt för att inte drabbas av repressalier efteråt. Kalla det fegt om ni vill, jag ser det hela själv som att jag är förnuftig.
Förresten, det hela får mig osökt att tänka på de sista avsnitten av komediserien Seinfeldt där de fyra i Jerrys gäng blev vittne till ett rån utan att ingripa. Påföljden blev att alla fyra sedan dömdes till ett långvarigt fängelsestraff. Det är det Kristdemokraterna vill genomföra i Sverige.
Andra bloggar om: Civilkurage
