Dagens bild 051228
Dagens bild 2005-12-28
Detalj från hamnen i Göteborg. Augusti 2004.
Stod i kö i ungefär en halvtimme nere på ett av Föreningssparbankens kontor idag för att växla in en massa mynt. Det var ju inget tvång att växla in gamla 50-öringar innan nyår egentligen. De, och en del sedlar, upphör ju att gälla som betalningsmedel vid årsskiftet men går att växla in på bankerna fram till slutet av april. Men jag ville ändå växla in alla mynt jag hade innan nyår.
Det ville tydligen många andra också eftersom det som sagt var en lång kö. Tänkte först ge upp innan jag ens hade ställt mig i kön, var på väg att vända redan i dörren för att återkomma i morgon eller i övermorgon när de öppnar kontoret på morgonen. Men jag ställde mig ändå snällt i kön, trots att jag inte gillar att köa.
Nästan hela tiden så hade jag två väldigt pratiga gamla damer bakom mig. De höll inte tyst i många sekunder. Det var inte så att de pratade om vardagliga saker utan de skulle i stället kommentera allt de såg inne i banken.
- ”Hur kan ha en sådan mössa på sig”
- ”Hon såg ut som hon har mycket pengar att växla in”
- ”Var tog den där gnälliga ungen vägen”
Och så vidare. Inte pratade dom tyst heller, tror att många inne på banken hörde dom. Sen så höll de hela tiden på att gå framåt fast att kön inte gjorde det, de liksom knuffade mig i ryggen med sina väskor (eller vad det nu var). Precis som om det skulle gå fortare då. Det får mig att tänka på en gång för många år sedan när jag var och handla mat i en mataffär. Jag hade lagt upp de varor jag hade köpt i en snygg rad på bandet, men streckkoden vänd åt rätt håll och så vidare. Då kom den en dam, modell äldre, och tog en sådan där pinne som markerar ny kod och sköt den framåt så att alla mina varor hamnade i en mindre hög. Jag frågade varför hon gjorde så och då svarade hon att hon hade bråttom. Precis som om det skulle gå fortare om hon rörde till allt. Det blir väl snarare tvärtom eftersom kassörskan fick vända och vrida på mina varor för att skanna dom.
Fast än gång var jag med om något värre. Då var det en dam, även denna gång modell äldre, som lade upp en vara på bandet från sin kundvagn. När kassörskan hade skannat den så lade hon upp nästa. När den var inskannad kom nästa vara upp på banden från kundvagnen och så vidare. Att lägga upp alla varor med en gång fanns nog inte i hennes värld.
Nå väl, åter till banken. Fick i alla fall alla mina mynt insatta på mitt konto, lite över tvåtusen blev det. Vet inte vad dom skall användas till. Har lite funderingar på en sak men jag vet inte. Kanske så spar jag dom till framtida behov. Åtminstone skall hälften sparas, man kan ju ha nytta av tusen kronor också.
