Sadsmiles (b)loggbok

Dagens bild 2005-12-26
Bevattning på St. Birgittas Kyrkogård Borås. Augusti 2005

Idag annandag jul så är det ett år sedan de flesta av oss lärde sig ett nytt ord – tsunami.

Jag tror att de flesta av oss minns hur vi fick reda på att det hade inträffat, vi har ju en förmåga att minnas exakt var vi var, hur vi tänkte och så vidare när det inträffar något stort. Personligen så vaknade jag upp på morgonen denna annandag jul och satte på TV: n för att titta text-TV. Såg då att det hade inträffat en jordbävning och att en flodvåg hade sköljt in över Thailands kust. Då, klockan var mellan 09.00 och 10.00, sades det att det var cirka 2000 döda, ingen av dessa var svenskar.

Men för varje timme som gick, eller egentligen mer ofta än så, så ökade antalet döda. Det tog inte lång tid innan det pratades om 10 000-tals döda. Det kom också efter hand rapporter om att det var svenska bland de saknade och troligen också bland de omkomna. Som mest har jag för mig att det pratades om över 2000 svenskar som var saknade och som mycket väl kunde ha omkommit. Den slutgiltiga siffran över döda svenskar blev en fjärdedel av detta. Men ändå, drygt 500 döda svenskar är oerhört mycket, speciellt med tanke på att katastrofen skedde på andra sidan jorden. Totalt så lär över 200 000 personer över hela världen ha omkommit i denna naturkatastrof. 200 000, det är svårt att greppa den siffran riktigt. Men om man som jag tänker som så att i centrala Borås, min hemstad, så bord det ungefär 50 000 personer. Med andra ord så utrotade denna naturkatastrof Borås fyra gånger om. Då inser man lätt hur många det är som fick sätta livet till.

Men det är ju inte bara 200 000 som omkom. Många tusen skadades, vissa så svårt att de ännu är skadade. Vissa kommer aldrig bli helt återställda. Då menar jag enbart kroppsliga skador, inte psykologiska skador. Många av de som var där har säkert än i dag mardrömmar om flodvågen. Sen så finns det alla de som inte var där på plats men blev drabbade än då eftersom de hade anhöriga och vänner som åkte till Thailand på semester men som aldrig kom hem igen.

Det är konstigt att något som händer på andra sidan klotet ändå känns så påtagligt nära som denna katastrof gjorde. Det beror väl mycket på att media mer eller mindre dygnet runt rapporterade från olycksplatserna. Vissa säger att det var för mycket bevakning, att det aldrig är så mycket mediebevakning från andra naturkatastrofer. Nu var det extremt mycket bara för att det var svenskar inblandade. Jag ser inte felet i det. Även om det självklart är lika hemskt varje gång det är en naturkatastrof, oavsett var på jorden det sker och vilka som drabbas. Men i och med att det var så pass många svenskar som omkom och så många som skadades så är det självklart att det berör oss svenskar på ett annat sätt och att det intresserar oss mer än till exempel jordbävningen i Pakistan.

Det har förekommit en hel del krav på att en och annan minister skall avgå tillföljd av regeringens och framför allt då utrikesdepartementets agerande efter katastrofen. Denna debatt har väl mest skett nu efter det att rapporten om hur myndigheterna skötte det hela presenterades. Min åsikt är att åtminstone utrikesministern måste avgå, hon har ju verkligen visat sin inkompetens som minister i och med denna katastrof. Dessutom så tycker jag att statsministern självmant bör ta på sig det yttersta ansvaret och ställa sin plats till förfogande, det är väl det minsta och bästa han kan göra. Det går inte att lägga över ansvaret på sådana som står lägre ner i hierarkin för att själv slippa undan. Som ledare för landet och för regeringen är det han som har ansvaret, ingen annan. Sen så borde Margareta Winberg dessutom få sparken från sin tjänst som ambassadör i Brasilien eftersom hon i ett brev till sina vänner påstod att man inte skall leda efter syndabockar i regeringen och dessutom så fick alla svenskar skylla sig själv när de åkte på semester till ett sådant farligt land som Thailand.

Sist av allt så tänkte jag på en sak innan idag. Tänk vad vi människor är små och svaga ibland. Vi har ett enormt tekniskt kunnande och en massa vetskap om så mycket. Men när moder jord spelar oss ett spratt så har vi inget att komma med, då är vi helt maktlösa.

Var och köpte en ny mus idag, den gamla gick ju sönder. Den ny inköpte verkar än så länge vara helt okey, lätt att hantera och så.

Passade också på att köpa en ny bluetoothenhet, även där hade jag problem med den gamla jag hade. Felet med den gamla var nog, misstänker jag, att den inte riktigt gillade service pack 2 för XP.

Den nya är helt okey i alla fall, betydligt mer lättarbetad än den andra när det gäller mjukvaran. Hade dock lite problem i början med att få Outlook att komma i kontakt med telefonen, men till slut så gick det bra också.

Skönt att kunna ha en fungerade kommunikation mellan Outlook och kalendern i telefonen, det har jag inte haft på ett bra tag nu. Jag äger inte en kalender så telefonkalendern är min mobila kalender och Outlook den jag använder mig av hemma. Därför vill jag ha möjlighet att kunna synkronisera dessa båda när det har skett någon uppdatering i någon av kalendrarna.