Blodigt
Häromdagen så berättade jag ju om att jag hade fått ett sår på ena foten och som hade blött rejält.
Var under onsdagen ute på stan och jagade julklappar. Kände då att det gjorde ont i vänster fot, i fotsulan. Trodde jag hade en sten i skon men brydde inte om att ta bort den, det kändes för jobbigt att snöra av sig kängan för en liten sten skull, trots att det gjorde väldigt ont då och då.
När jag väl var hemma igen och snörade av mig kängorna så hade jag en stor blodfläck på strumpan, det hade blött rejält igen. Jag plåstrade om mig och sen så var det inte mer med det.
Men strax innan det att jag skulle lägga mig inatt så tänkte jag att det kanske vore bäst att plocka bort stenen, så att jag inte glömde bort den tills nästa gång jag skulle använda kängorna. Men jag hittade ingen sten i skon. Däremot så kände jag något vasst när jag stoppade in handen i kängan. Då vände jag på kängan och såg att satt en stor skruv rakt in i sulan och in i kängan. Jag måste ha trampat på den så den fastnade i skon. Spetsen av skruven stack ut en så där 5 millimeter in i skon och det var väl den som hade gjort hål på min fot så att det blödde rejält.
Någon kanske undrar varför jag inte förstod tidigare att jag hade en skruv som hade tryckts in i foten. Bra tanke i så fall. Svaret är väl den att jag nästan jämt har ont i mina fötter, speciellt nu när jag haren del skoskav. Så en smarta mer eller mindre gör liksom ingen större skillnad för min del.
Kul att veta att man inte har en skruv lös i alla fall, åtminstone inte i skorna. Dessutom så gjorde Hasse & Tages klassiker ”en spik i foten” sig påmind. Eller kanske rättare sagt ”en skruv i foten”.
Har förresten bilder på både en rödblodig strumpa och skruven. Fast det kanske inte är så kul att se en blodig strumpa. Blir mer att ha som ett minne för framtiden. Ungefär som kortet jag har på min sönderslagna nästa.
