Sadsmiles (b)loggbok

Upptäckte igår att mitt ID-kort snart går ut, det är giltigt till i mitten av september. Så jag fick lite panikkänslor igår kväll, visste ju att det kan ta sin tid att få ram ett nytt kort. Jag surfade in på Postens webbsida och leta upp den informationen om jag behövde ha.

Två veckor tar det att få ett nytt kort, på ett ungefär i alla fall, 200 kronor kostade det om jag nu inte minns fel. Jag behövde ett personbevis vilket jag beställde hem ifrån Skatteverket igår. Behöver dessutom ett nytaget foto som skulle uppfylla en mängd olika regler. Funderar nu på om jag skall ta korten i en fotoautomat eller gå till en fotograf som tar sådana kort. Kollade på en webbsida tillhörande en fotofirma i stan och de skulle ta 170 kronor för att ta fyra passbilder. Jag vet inte vad det kostar att ta korten i en automat men det är väl betydligt billigare. Fördelen med att ta dom hos en fotograf är väl att dom blir bättre, och då menar jag inte bara rent fotomässigt. Jag har ju trots allt en förmåga att se hemskt knepig ut när jag blir fotograferad, speciellt i automater.

I alla fall, blev klippt idag med hjälp av flickvännen, måste ju se lite vårdad ut på kortet när jag väl tar det. Sitter här nu med en kort (3 millimeter) frisyr. Risken är väl att jag mer kommer att se ut som en våldsbenägen person än den snälla person som jag egentligen är när jag visar mitt nya ID-kort de närmsta fem åren.

Igår så invigdes Turning Torso nere i Malmö, detta höga och framför allt annorlunda bostadshus nere i Västra Hamnen. Bygget har blivit kritiserat på flera punkter, dels för att det var för dyrt att bygga och dels för de enorma hyrorna. Kostanden för huset blev 1,6 miljarder och den högsta hyran ligger på ca 26.000 kronor.

Visst, det är stora summor, det kan jag hålla med om. Men ändå tycker jag att bygget var berättigat. Jag gillar när det någon vågar satsa på att göra något annorlunda, något som inte faller i ramen för den svenska modellen. Varför måste alla nybyggen i Sverige vara så ”lagom” stora och ”lagom” dyra. Här har vi ett hus som är stort, exklusivt och otroligt vackert.

Jag har tyvärr inte haft möjligheten att besöka insidan av Turning Torso, men jag har varit utanför huset och det är en mäktig upplevelse att se det. Jag minns första gången jag såg huset i verkligheten. Det var den 21 juni i år och jag och min flickvän hade precis kommit ner till Malmö med tåg. Vi hade gått ut från järnvägsstationen och var på väg till vårt hotell på Adelgatan. Vi hade gått över Mälarbron och stod och väntade på att få korsa Norra Vallgatan vid ett trafikljus då jag vänder mig om och får se byggnaden resa sig över alla hustak. Redan då insåg jag att huset var betydligt häftigare och fräckare än vad jag någonsin kunde förstå efter att ha sett bilder i tidningar och på TV.

Senare samma kväll gick vi ut till Västra Hamnen och såg huset på nära håll, vi stod nästan precis nedanför det och det är en enorm byggnad. Jag har aldrig någonsin blivit så imponerad av en sak som en människa har skapat som jag blev den kvällen. Det är ett sånt otroligt hus så det är svårt att beskriva det. Har ni inte sett huset ”live” så passa på om ni har vägarna förbi Malmö.

Skulle jag då vilja bo i det? Självklart vill jag det. Jag skulle verkligen inte ha något emot att få ha en lägenhet längst upp i huset, gärna med utsikt över Öresund. Tänk att vi sitta där vid fönstret en klar natt och se alla lampor från Malmö och Köpenhamn lysa upp natthimlen. Eller att sitta där en solig och fin sommardag och se ett glittrande Öresund fyllt med båtar av alla dess slag och med Öresundsbron i bakgrunden. Jag förmodar att det skulle vara svårt att slita sig från fönstret.