Sadsmiles (b)loggbok

Vad tycker du om de svenska framgångarna i Friidrotts-VM i år?
Det har gått bättre än vad jag hade förväntat mig. Trodde på en del medaljer men inte på något guld. Nu när det är ett par dagar kvar så har Sverige ju tagit två guld och ett brons så visst har det gått över mina förväntningar. Fast övriga resultat är kanske inte så vidare bra, mest en massa misslyckade. Jenny Kallur är väl ett undantag. Klart bäst hitintills är väl annars Emma Greens brons i höjd, kanon kul.

Har du själv sysslat med någon idrott eller sport?
Om jag har. Nu blir det en lång lista med idrotter. Jag började med fotboll någon gång runt 10-års åldern. Sen blev det basket och pingis. Familjen flyttade sedan från centrala Borås ut till en förort och där fanns ett riktigt idrottsliv. Jag började med friidrott tämligen omgående, med banlöpning. Sprang också en massa terränglöpning, och tränade längskidor. Sen började hela familjen med orientering, något jag höll på med i många år. Jag fortsatte sedan med långdistanslöpning (allt från 10-21 km). Sen så har det blivit bangolf. Nu motionstränar jag bara, springer och cyklar. Meningen är att jag skall återvända till långlöpningen genom att springa lite halvmaratonlopp nästa år.

Vad anser du om att sport handlar så mycket om pengar nuförtiden?
Helt okey, i alla fall på elitnivå. De som är på den nivån lever ju på sin idrott, det är deras yrke. De lägger ner åtskilliga timmar på träning och tävlingar och visst måste de ha betalt för det.

Kommer man någon gång att få bukt med all dopning?
Jag tror inte det. Dopingbranchen kommer alltid att ligga steget före dopingkontrollbranchen. Så är det bara, även om det är något man bara kan beklaga.

Jag har läst en del i Sannas blogg om henens små funderingar på att bära hjälm när hon nu cyklar till jobbet. Det där med cykelhjälm är en intressant sak egentligen. Jag minns när det började bli vanligt att vuxna använde sig av hjälm när de cyklade. Jag tyckte då att det såg enormt ”töntigt” ut, vuxna människor som bar hjälm – så löjligt. Värst var det när man såg de som bär hjälm inomhus, till exempel inne i affärer och på bibliotek. De cyklade ner med hjälm på huvudet men brydde sig inte sen om att ta av den utan gick med hjälmen på inomhus. Jag tyckte då att det såg så roligt ut, och jag tycker det väl fortfarande.

För en del år sedan, ca 10 år sedan, så köpte jag mig en splitter ny MTB-cykel som var rätt dyr. Jag var då en fattig student och hade egentligen inte råd med den. Jag fick i stället låna lite pengar av mina föräldrar, men med kravet från mamma att jag skulle köpa en hjälm också och använda den. Jag köpte hjälmen men använde den nästan aldrig. Kanske var det så att den aldrig användes, jag minns inte så noga.

Förra året köpte jag en ny MTB igen (Den förra blev stulen något år efter jag hade köpt den), då köpte jag en hjälm någon dag efter att jag köpte cykeln. Jag har cyklat två gånger utan hjälm. Dels hem från cykelaffären när hämtade ut cykeln och sen en liten runda samma kväll. Sedan dess har jag alltid använt mig av hjälm. Tack och lov så har jag aldrig haft någon nytta av den. Jag har kört omkull några gånger men aldrig slagit i huvudet i marken (det har mest varit benen och armarna som har tagit styck). Men ändå så känns det tryggt med hjälmen på huvudet. Fast jag tar nästan alltid av den så fort jag har cyklat klart, ibland innan jag hoppar av cykeln. Det är inte för att jag tycker att den förstör min frisyr, hår längden på några millimeter skadas inte av hjälmen. Det är snarare att jag tycker att det är lite obekvämt med hjälmen på huvudet. Dock är det inte så obekvämt att jag skulle komma på tanken att vara ute och cykla utan den numera. Så fort jag trampar iväg på min gulvita cykel så sitter min blåa hjälm på huvudet.