Sadsmiles (b)loggbok

När jag duschade i morse så betraktade jag min kropp en stund och insåg då att den är rätt så ärrad. Det finns ett och annat spår på kroppen efter olyckor och klantigheter.

För det första, på näsan finns det ett ärr efter en klantig händelse våren 2003. Jag skulle gå över en gata, det var lite snömodd vid trottoarkanten och jag bar vanliga lågskor med blank sula. När jag satte ner höger fot i denna snö och skulle sen sätta ner vänster fot så hade jag kroppstyngden på den högra foten, denna gled då undan och jag föll pladask framlänges. Hade en väska i ena handen och en påse i den andra och kunde således inte riktigt dämpa fallet genom att ta emot med händerna, hann inte ens tänka så långt. I stället så slog jag i ansiktet rakt ner i asfalten. Jag kan fortfarande känna känslan av när jag med mitt ansikte träffade asfalten och jag kan inom mig höra ljudet av smällen. Tack och lov så blev det inga allvarliga skador. Det som hände var att jag får en hel del skrapsår på näsan och överläppen samt ett litet i pannan och på höger hand. Jag kunde ju ha slagit ut några tänder och knäckt näsbenet i värsta fall. Jag gick genom stan med blodet rinnande i ansiktet i stället för att gå hem till flickvännen som jag var på väg ifrån då (vi bodde inte ihop då). Varför jag inte gick tillbaka hem till henne vet jag inte, var kanske lite yr i skallen efter smällen. I alla fall, mötte en massa människor som borde ha sett att jag var skadad men ingen frågade mig hur det var med mig eller så, trots att blodet rann i ansiktet. I dag har jag som sagt ett ärr på näsan, det enda spåret efter denna ”olycka”, förutom att jag som sagt kan minnas det inom mig ibland då jag tänker på det.

På ett av mina fingrar på höger hand har jag ett ärr efter en olycka med en kniv. Jag jobbade förr om året på en fabrik strax utanför Borås, gjorde det i rätt många år. Minns inte exakt när denna olycka hände men det måste ha varit i slutet av 80-talet. Jag råkade skärma mig i fingret. Till en början blödde det inte mycket, jag satte på ett plåster och trodde att det skulle räcka. Men jag insåg att det inte räckte eftersom blödningen ökade. Jag gick då ut på en toalett och tog lite papper för att linda runt handen och på så sätt försöka få stopp på blödandet. På väg från toaletten mötte jag en reparatör på företaget som också var deltidsbrandman och han insåg snabbt att jag var skadad. Han frågade om jag hade skurit mig och jag sa som det var, att jag hade gjort det. Han frågade då om jag hade satt på ett plåster och om det blödde igenom plåstret. Jag tog då av pappret jag hade virat runt handen, visade upp den blodfyllda handen och sa ”Jag ser inte ens plåstret”. Hans kommentar var då – ”Du skall upp till vårdcentralen genast”. Väl där uppe så ville dom först sy mig men de insåg att de inte kunde det eftersom det var precis i en led som jag hade skurit mig. I stället fick de tejpa ihop mig. Jag fick också ett stort bandage och en liten metallskena som de placerade i bandaget för att jag skulle hålla fingret i ett och samma läge hela tiden, vilket skulle påskynda läkandet. Detta var en onsdag eftermiddag och jag skulle gå på semester på fredagen, på måndagen åkte jag upp till Stockholm för en veckas semester, med ett finger hårt inlindat i bandage. Innan jag fick åka hem från vårdcentralen fick jag envist avsäga mig erbjudandet om att få en stelkrampsspruta. Jag var spruträdd då, vilket jag är än i dag.

På höger knä kan man ibland se spåret av en cykelolycka som hände i början av 90-talet. Jag jobbade på ovan nämnda fabrik och jobbade just då natt. Hade lånat min brors cykel en kväll för att cykla ut till jobbet (det var ca 7 km enkel väg). När jag tidigt på morgonen skulle lämna tillbaka cykeln så vurpade jag, nästan utanför huset han då bodde i. Jag slog i mitt högra knä, höger armbåge och höger lår. Det blödde som bara den från knäet och armbågen. Jag hade shorts på mig och gick sedan genom stan hem blödande, vågade inte störa min bror som låg och sov. Precis som jag nämnde innan så var det många som såg mig komma blödandes men ingen kollade hur det var med mig. Det värsta var dock inte såren som blödde utan det att jag slog i höger lår på cykeln och blev lite stel i musklerna där vilket gjorde så ont att jag senare under dagen hade svårt att röra på mig.

Det senaste i ärr väg är efter en liten vurpa med cykeln för några veckor sedan. Har spår efter en massa skrubbsår på främst höger knä men även vänster ben. Har också en del blåmärken kvar efter den vurpan. Ett tips, vurpa inte på en grusväg iklädd shorts.
Sedan så har jag en del ärr på främst smalbenen efter skrubbsår från tidigare år men också ärr efter insektsbett som jag dumt nog har kliat på så att det har blivit sår och sen ärr.

Så som sagt, min kropp ser inte så där hel och frisk ut direkt. Är aningen ärrad om man så säger.

Vi har två termometrar i vår lägenhet som visar både inne och ute temperaturen, men båda visar helt olika. Till exempel just nu så visar den som är i köket just nu en ute temperatur som är 18,8 grader och en innetemperatur på 22,8. Termometern i vardagsrummet visar just nu en temperatur ute på 16,8 och inne är det 21,6 grader.
Frågan är nu vilken man skall lita på? Både är förresten riktade mot samma håll, alltså mot samma husvägg. Tror att man skall lite mer på den i vardagsrummet eftersom jag kollade på båda innan jag gick ut och sprang i morse och den i köket visade då 19,5 grader medan den i rummet 13,7 och det var verkligen kallt ute när jag sprang.
Dock så vet jag inte om jag kan lite helt och hållet på den i rummet eftersom den en solig dag nu i somras hade en toppnotering på 60 grader utomhus. Det känns inte helt trovärdigt eller vad tror ni?

Tycker du det är lätt eller svårt att handla kläder?
Svårt att säga. På sätt och visst så är det svårt att köpa kläder eftersom jag inte har något större intresse av kläder. Det blir liksom ett som mer eller mindre är en sak jag gör under tvång. Det gör kanske att jag drar mig lite för att köpa kläder ibland. Lätt är det eftersom jag köper ett plagg jag tycker ser bra ut utan att tänka på hur det ser ut på mig eller vad jag kan använda för andra kläder till detta plagg så att det matchar. Det finns ett undantag när det gäller klädinköp, jag gillar verkligen att köpa träningskläder.

Var brukar du handla kläder?
Mest via postorder numera, bor ju i postordermetropolen. Främst via H&M Rowells och La Redoute. Annars så blir det en del från Dressman, H&M, Intersport, Team Sportia och Stadium.

Vilket är ditt favoritplagg?
För tillfället ett par så kallade zip-off byxor, ett par byxor som man kan använda som tre olika modeller, shorts, high-water eller som vanliga byxor genom att helst enkelt plocka av delar av byxorna med hjälp av dragkedjor. Använder dom mest som high-water, alltså en modell som slutar i trakten av vaden. De har jag använt en hel del i sommar. Bäst är att byxorna har en massa fickor vilket jag gillar.

4. Har du någon gång haft planer på att sy egna kläder?
Nej. När jag var liten så sydde min mamma det mesta av kläderna jag hade så det känns som om jag har fått min dos av hemma gjorda kläder.