Sadsmiles (b)loggbok

Idag så skulle jag ha blivit intervjuad av Sverige Radio, P1 tror jag det var, angående mitt intresse för sudoku. Jag har avböjt det hela dock, eller rättare sagt så svarade jag aldrig på journalistens (Frida heter hon nog) mail.

Visst, det vore kul att vara med i radion och det är en ära att bli tillfrågad. Men ändå, jag vill inte bli känd som den som var med i radion och pratade om ett underligt intresse. Känd från radion är inget för mig, det räcker att jag är känd på nätet. Sen så är jag nog ingen radioperson, har väl noll karisma och utstrålning och skulle säkert ha gjort ett dåligt intryck under intervjun. Nervös skulle jag säkert vara också, skulle säkert göra bort mig totalt, kanske så mycket att inslaget inte skulle sändas.

Det är lite oroväckande att någon från SVT har varit inne på min blogg ett antal gånger och läst mina sudoku bloggar. Hoppas att det inte är något intresse därifrån. Om jag nu är lite intresserad av att medverka i radion så är jag miljarder gånger mindre (så säger man ju inte) intresserad av att medverka i TV.

Kan tänka mig att medverka på någon nättjänst. Kan också tänka mig att medverka i någon tidning, men där går gränsen.

Statistik är himla kul faktiskt, det tycker i alla fall jag. Därför följer jag slaviskt besöksantalet för min blogg. Jag trodde aldrig att siffrorna för juni kunde slås eftersom jag där hade 133 besökare under en och samma dag. Det är väl en siffra som blir svår att slå. Men nu när juli är slut så är det kul att se att jag under juli faktiskt slog junis siffror med god marginal. Under hela juni hade 820 besökare, för juli blev det 998 stycken.

Lite trist att inte två till kom till sidan, vore ju kul att få ett fyra siffrigt besöksantal. Men det kanske kommer, augusti har ju bar börjat.

Ser just nu ett program på Tsavel & Living kanalen som handlar om Londons tunnelbana. Tydligen så användes tunnelbanan som skyddsrum under andra världskriget. Londonborna sökte skydd i tunnelbanan när tyskarnas bomber regnade ner över stan.

Med tanke på de senaste veckornas händelser i London så känns detta program lite ironiskt på något konstigt sätt. Jag menar, då sökte de skydd från bomberna i tunnelbanan, nu är det just i tunnelbanan som bomberna smäller.