Sadsmiles (b)loggbok

Tänkte på en sak angående uppskjutandet av rymdfärjan Discovery igår. Det trillade ju av lite delar vid starten och man vet ännu inte om det är någon fara för besättningen. Förra gången de sköt upp en rymdfärja trillade det också bort en del delar från färjan och vid inträdet i atmosfären sen så exploderade färjan och alla dog. Rimligen så borde chansen vara relativt stor att samma sak inträffar denna gång.

Vad jag tänkte på då är att det inte kan vara särskilt kul för besättningen just nu när de befinner sig där ute i rymden. De vet ju om att deras skepp är skadat och samtidigt så har de säkert sett bilderna på hur Columbia exploderade den 1 februari 2003. De är säkert så professionella att de ändå kan jobba lugnt och göra sitt jobb på ett bra sätt, men ändå så måste ju bilderna från Columbias haveri finnas i tankarna. De vet ju att de om några dagar skall tillbaka till jorden och risken är tydligen stor att samma sak skall hända dom då.

Enligt Nyligen så har jag nu ett ”medelping” på är över 2.0, med andra ord så har jag i snitt skrivit 2 bloggar om dagen sedan dess att jag började använda mig av tjänsten Nyligen.

Trodde att det var mer än så eftersom jag numera skriver en nedranns massa bloggar om dagen, i alla fall oftast. Men i börja så skrev jag bara en blogg om dagen, en där jag sammanställde allt det jag ville ha sagt just den dagen. Numera delar jag upp det i flera bloggar bara för att kunna kategorisera dom på ett bättre sätt.

I alla fall, nu får jag väl sikta in mig på ett snitt på 3.0 om dagen. Får räkna ut hur lång tid det kan ta att nå dit.

För övrigt, enligt Nyligen så har jag 209 inlägg (detta är nummer 210) men jag vet att detta är inlägg 326. Har inte använt Nyligen hela tiden som jag har skrivit blogg. Har i alla fall skrivit minst ett inlägg varje dag sedan den 7 januari idag.

Dagens tre glädjeämnen

• Access
  Har suttit och brottats med en grej i Access de senaste dagarna och nu har jag en lösning på gång. Än fungerar det inte som jag vill men jag har i alla fall kommit flera steg närmre lösningen.

• Timbuktu
  Rap på skånska är så charmigt och hans skiva Alla Vill Till Himmelen Men Ingen Vill Dö är riktigt bra.

• Joggingturer
  Det må vara kallt och blåsigt och regnar gjorde det också men ändå, fasiken vad skönt det är att vara ute och jogga.

Köpte två stycken CD-skivor idag. Båda var dels olika sinsemellan och dels också väldigt olika den musik jag brukar lyssna på. Men båda var väldigt bra.

Först så var det en skiva med gruppen Il Divo. Vet inte exakt var de hör hemma, vet bara att de fyra i gruppen kommer från fyra olika länder. Musiken är väldigt lättlyssnad operamusik, till moderna toner. Alltså lite cross over mellan pop och opera. Väldigt vackert, väldigt lättlyssnat och väldigt bra måste jag säga att det är. Vad det någon som såg firandet av kronprinsessan den 14 juli ifrån Öland så såg ni kanske dom där eftersom de medverkade på scen. Grymt bra skiva som verkligen är avkopplande att lyssna på. Tydligen, om jag fattar det hela rätt, så spelar de in en ny skiva nu i sommar, här i Sverige. Kan knappt vänta på att den skall släppas.

Skiva nummer två är med Timbuktu. Normalt sätt så gillar jag inte rapmusik. Gillade Just D väldigt mycket, men det kanske mest var för humorn i texterna, frånsätt det så finns det inte mycket som har tilltalat mig inom den genren av musik. Men Timbuktu gör en väldigt bra musik, texterna kanske inte alltid tilltalar mig men till stor del så gillar jag dom. Sen så måste jag säga att det är grymt charmigt med rap på skånska.

I dagarna så släpptes en film på DVD som heter Gröna Gubbar Från YR. En svensk barn/ungdoms film från 1986 om några rymdvarelser som landar på Skaraslätten.

I normala fall så vore detta ju inte en anledning till att skriva en blogg om ett sådant filmsläpp, speciellt med tanke på att filmen i sig kanske är en av de starkaste kandidaterna till titeln ”Årtusendets svenska kalkon film”, alltså en av de sämsta svenska filmerna genom tiderna.

Men det finns en anledning till att jag skriver denna blogg om denna film. Anledningen är den att jag medverkar i filmen. Jag har en liten, ytterst liten, statist roll i filmen. Sanningen är den att jag syns väl bara i någon enstaka sekund, men jag medverkar i alla fall i filmen. Det är enda gången som jag har medverkat i en långfilm och det kommer nog också att bli den enda gången, har inga planer på en skådespelarkarriär direkt.

Så Gröna Gubbar från Yr alltså, närmre än så kom jag aldrig Hollywood och Oscarsgalarna