Sadsmiles (b)loggbok

Skrev tidigare idag om gårdagens typiska sommarsysselsättningar, att ha picnic och att bli myggbiten.

Nu ikväll har jag gjort mer typiska sommarsaker. Det hela inleddes med sommarens första boulematch, har spelat tidigare i vår, då inomhus. Sen åt jag sommarens första jordgubbar och dessa sköljdes ner med en kall Martini.

Visst är det härligt med sommaren?

Tänkte på en sak angående frisyrer. Tänkte på detta eftersom jag klippte mig idag, det var välbehövligt eftersom det var cirka tre veckor sedan jag gjorde det senast.

I alla fall, visst är det lustigt det med hur olika frisyrer har uppfattats under åren. På 50 och 60-talet så var det ju meningen att vi killar skulle ha korta frisyrer, helst snaggade. Hade man en lite längre frisyr så var man ju en buse och rebell. Tänk bara på alla mods och tänk framför allt på de ”långhåriga” pojkarna i Beatles. De hade ju enormt kort hår, i alla fall för den tidens ideal. Med andra ord så var de några riktiga busar.

Nu är det ju tvärtom. Har man en frisyr som Paul, John, Ringo och George hade så har man ju en snygg och fin frisyr. Har man däremot en kort och snaggad frisyr så är man en buse, ligist och framför allt rasist. Visserligen så kan man ju ha för långt hår nu också, en kille som har hår som räcker långt ner på ryggen är väl en övervintrad hippie eller åtminstone en knarkare.

Med andra ord så har den ideala längden på hår verkligen svängt under de senaste ungefär 50 år en. På ett halvt sekel så kan man säga att modellen för snyggt hår och modellen för en ”ligist frisyr” har bytt plats.

Nu är det ju inte så att man är en buse och rasist bara för att man har snaggat hår. Jag kör med min frisyr som är ett par millimeter långt och jag är väldigt snäll ändå.

Hur kommer det sig egentligen att vi svenskar är ett sådant köande folk? Vad finner vi för nöje i att jämt och ständigt stå lydligt i köer? Personligen så hatar jag att stå i kö, har inte tålamodet till det. Är det bara den minsta lilla kö till något så undviker jag att ställa mig där om jag verkligen inte måste göra det som det krävs att jag köar för.

Ta bara en sådan sak som mitt Lisebergsbesök i måndags. Det var givetvis lång kö vid entrén när vi kom dit eftersom vi var framme ca 20 minuter innan de öppnade. Fick då stå i en väldigt tät kö en bra stund. Kände mig som en sardin i en burk olja eller som en hamburgare mellan två bröd, alla stod verkligen tätt ihop i kön. Jag åkte inget på Liseberg så jag slapp ju köa för att köpa åkpass och jag slapp att köa vid alla attraktioner. Däremot åt vi middag där innan och det var kö in till restaurangen och det var faktiskt kö ut också, eftersom man skulle passera en kassa och betala det man hade ätit. Med andra ord, stå i kö för att få mat och sedan köa för att man fick mat.

Det där med köandet till attraktionerna förresten, hur kommer det sig att folk står laglydigt i långa köer för att få ett kort ögonblick av en hissnande upplevelse. På Liseberg har de numera ljustavlor som anger hur lång kö det är vid olika attraktioner. Det var på sätt och vis fascinerande att se att folk gladligen ställde sig i kö för att få åka något fast att kön var upp till en så där 20-30 minuter. Mest fascinerande var det dock att se att folk ställde sig i kön till den nya åk attraktionen Kanonen trots att kön var 40 minuter lång, själva åkturen sen tar ca 30 sekunder. Fattar ni, folk ställer sig frivilligt i en kö för att få vänta i 40 minuter för att få åka en tur på 30 sekunder. Hur jag än försöker och förstå detta så går det inte, det går över mitt förstånd. Jag skulle kunna tänka mig att ställa mig i en kö som tar 30 sekunder för att få göra något i 40 minuter, men verkligen inte det motsatta. Detta lär dock inte vara något rekord dock, vid öppningen av Liseberg för åter så lär köerna ha varit över en timme för denna 30 sekunders åktur.

Mitt råd till er är, skippa köerna om ni verkligen inte måste stå där. Visst finns det bättre sätt att tillbringa 40 minuter än att stå i en lång kö?

Det finns två saker som verkligen hör sommaren till. Det är dels att ha picnic och dels att bli knott- eller myggbiten.

Igår kväll var jag på årets första picnic och jag blev rejält biten av troligtvis knott (kan vara mygg också). När jag kom hem så hade jag rejäla bett både här och var på kroppen och som kliade en himla massa. Tänkte att det kommer nog att bli en jobbig natt om det skall klia så. Men natten var lugn, vet inte om det hade slutat att klia eller om jag var så trött att jag inte märkte något.

Är väldigt känslig för myggbett och knottbett. Det är inte så att jag blir dålig av det, får alltså inga allergiska besvär från betten. Nej, det jag har problem med är att jag alltid blir så enormt mycket besökt av mygg och knott, de tycks gilla mig. Efter gårdagens picnic hade jag säkert en så där 20 bett, minst, på kroppen.