Sadsmiles (b)loggbok

I sin vanliga tisdags krönika i Borås Tidning skriver idag Rebecka Åhlund lite om bloggar och bloggskrivande. Hon skriver blandat att ”livet för en mening när man dokumenterar det, det är väl det som är nyckeln till bloggandet”.

Jag vet inte riktigt om jag håller med där. Delvis gör jag väl det men inte fullt åt. Är det verkligen meningen att man skall dokumentera livet i en blogg? Egentligen så tycker inte jag det, det blir för mycket dagbok över bloggen i så fall och ni som läser min blogg vet ju att jag vänder mig lite mot ”dagboksbloggar”. För mig är bloggen ett forum för att sprida åsikter, väcka opinion och skapa debatt. Inte berätta i detalj vad man har för sig dag för dag.

Rebecka beskriver bloggen så här: Ett inte särskilt nytt Internetbaserat fenomen som vunnit ny aktualitet genom att kvällstidningarnas byggvänliga profiler börjat blogga. Ungdomar fnyser och säger att ”dagbok på Skunk har jag skrivit sedan 1997, samma år som jag föddes”. Okända vuxna tycker att ”det är lite trist att kvällstidningarnas skribenter får så himla många träffar, de gör ju inte ens riktiga bloggar men en massa meningslösa länkar som jag”.

I just denna beskrivning så finns två saker som har blivit förknippade med bloggandet och som jag inte riktigt anser har med bloggar att göra, dels så är det om det jag nyss skrev, alltså att det finns bloggar som inte är mer än just en vanlig enkel dagbok och enligt mig då inte en riktig blogg. Men jag är också lite emot det där med att var och varannan kvällstidningsjournalist numera skall ha en blogg. Varför undrar jag i all enkelhet. Är det verkligen en blogg de skriver trots att de kallar det för just blogg? Är det egentligen inte bara en vanlig krönika paketerad i ett blogg liknade utseende. Jag har inte sett en enda journalist som har en blogg där läsaren kan skriva kommentarer. Är inte det en av grundstenarna i bloggandet, att man kan skriva kommentarer på blogginlägg. Hur skall man annars kunna skapa en debatt? Nä, kvällstidningarnas så kallade bloggar intresserar mig inte. Ser inget behov av att läsa dom. Vill dessa journalister skriva så skriv artiklar och krönikor, men låt bli att skriva det som dom kallar bloggar. För ärligt talat, det är ju egentligen inte några bloggar som de skriver.

Rebecka Åhlund avslutar sin krönika med att säga att det finns rykten om att de som bloggar får mer sex. Hm, jag undrar var hon har hört det. Är bloggen månne en digital penisförlängare eller vad handlar det om?

I dagarna öppnar det ett nytt hotell i Borås, ett så kallat ”mini-hotell”. Det skall tydligen vara en blandning mellan vandrarhem och hotell. Lite mera lyxigare än vandrarhem men betydligt enklare än vad ett vanligt hotell är. Rummen skall vara fullt utrustade med sängar, TV och annat men toalett och dusch finns i korridoren. Frukost ingår men inte i form av en smaskig buffé utan det finns vanliga frukostingredienser i ett kylskåp så man får ta det man vill ha. Priset är på vandrarhemsnivå men standarden alltså lite högre än på ett vandrarhem.

Jag vet inte exakt vad jag skall tycka om detta. Att det finns lågprisboende för turister och andra besökare är ju bra, sånt behövs ju verkligen med tanke på hotellens ordinarie priser. Men det där med att dela toalett och dusch med andra ställer jag mig verkligen frågande till. Jag har bott på ett hotell i Stockholm för många år sedan där det på den tiden (hotellet byggdes om strax efter mitt besök) inte fanns toalett och dusch på rummet utan allt det fanns i korridoren. Jag minns att det var köer jämt och ständigt och både dusch och toalett var ständigt ofräscha. En annan gång så bodde jag på ett vandrarhem i Stockholm och det var samma sak där, köer jämt och ständigt till toaletter och duschar och inte var det så rent heller. Det är första och troligen sista gången jag har bott på vandrarhem. Fast ärligt talat så tror jag det finns vandrarhem som sköts bättre än detta jag besökte så jag dömer inte ut fenomenet som sådant. Jag är i alla fall beredd att betala lite extra för att få bo bekvämt och för att få ha toalett och dusch på rummet. Det behöver ju för den skull inte behöva betyda att det är ett lyxhotell, sådana krav ställer jag inte.

Hur det nu blir med det nya mini-hotellet här i stan återstår att se. Det är tydligen öppet hus på torsdag eftermiddag och jag måste ner till city då så jag kanske tittar in och kollar hur det ser ut.