Sadsmiles (b)loggbok

Mitt högra öga är inte riktigt bra ännu. Fast samtidigt så är det betydligt bättre än var det var igår. Det är fortfarande rött, dock inte lika rött som det har varit. Igår så gjorde det lite ont också eller rättare sagt så var det ömt. Det känner jag inget av idag, fast i dag har det kliat rätt mycket i ögat å andra sidan. Summa summarum så kan man väl säga att det är på bättringsvägen.

Vet inte vad det är som har hänt med ögat. Det är kanske allergi, även om jag inte kan komma på något jag skulle kunna vara allergisk mot. Flickvännen skulle ner till city idag och jag bad henne då gå till Apoteket för att köpa allergimedicin till mig. Har tagit det och det kan ha hjälpt, svårt att säga.

Dagens ögonfärg: Röd

Var uppe i den lokala ICA-butiken nu för en stund sedan och skulle då bland annat köpa en ny tandborste. Insåg då att det inte var så lätt. Förr i tiden så var tandborstar bara tandborstar men nu verkar de ha en massa andra funktioner också. Det fanns tandborstar som hade inbyggd tungskrapa, tandborstar som skulle få tänderna extra vita, tandborstar som hade flera huvuden och som borsta runt hela tänderna (om man nu skulle tro det som stod på förpackningen).

Dessutom så hade varje tandborste något klatschigt namn som mer fick de att låta som bilmärken eller något sånt än tandborstar. Jag vet inte om det finns några köpguider på tandborstar men jag skulle nog behövt ha en när jag stod där vid tandborsthyllan i affären, för jag var förbryllad måste jag erkänna.

Egentligen kan man ju dra liknelser med mobiltelefoner. Från början kunde man bara ringa med mobilen, nu kan man göra så mycket mer med dom, lyssna på musik, spela spel och ta kort. Förr kunde man borsta tänderna med tandborsten, nu så skall man tydligen göra mer än så med den känns det som.

I alla fall, efter att ha stått där en stund och funderat så köpte jag en tandborste med inbyggd tungskrapa, det skall ju vara nyttigt att skrapa tungan då och då har jag hört. Tandborsten ar häftigt designad i grönt och vitt och med ett mjukt och greppvänligt handtag. Den lär säkert ha kostat en stor summa pengar att designa, ungefär som mobiltelefonerna kostar att ta fram.

Har fått en kommentar på en av mina blogginlägg där personen som kommenterar rättar till ett stavfel jag tydligen hade gjort i det inlägget. Kommentaren var skriven på ett sätt så att i alla fall jag fick känslan av att personen som skrev den ansåg sig vara bäst i världen på stavning och grammatik, det var liksom en högfärdig nyans på kommentaren.

Allvarligt talat, gud vad jag hatar sådana där språkpoliser som ser ett nöje i att rätta till alla som gör minsta fel när de skriver. Speciellt alla de som ger sig på och fullkomligt trycker ner alla som särskriver ord. Det lär ju till och med finnas en webbsida där dessa språkpoliser har mer eller mindre orgier i särskrivningar.

Jag har fått lära mig en sak när det gäller att skriva och det följer jag alltid helt och hållet fullt ut. Det är att man skall skriva och man skall skriva mycket, men man behöver inte alltid bry sig om eventuella stavfel och framför allt skall man inte bry sig om grammatiska fel. Det viktigaste är att man skriver och att man hittar ett sätt att uttrycka sig skriftligt. Att hitta sitt sätt att ”göra sig hörd” skriftligt är flera gånger viktigare än att få texten man skriver att vara grammatiskt korrekt. Så om det slinker in en och annan grammatisk felaktighet eller någon särskrivning då och då har ingen som helst betydelse, det viktigaste är att man har skrivit den text man ville skriva. Så har jag fått lära mig av de svenska lärare jag har haft. Läste till exempel svenska på Komvux för en del år sedan och då fick vi skriva väldigt mycket, vi hade uppsatsskrivningar flera gånger varje termin. Läraren kommenterade visserligen om det fanns något grammatiskt fel, men de kommentarerna var liksom bara en marginell kommentar. Mest av allt hade hon synpunkter och beröm på textens innehåll, hur man byggde upp innehållet rent litterärt och så vidare.

Jag korrekturläser aldrig en text när jag har skrivit den. Jag rättar till de stavfel som Word hittar med sina röda understyckningar, det är allt. Jag tycker det att om jag skulle läsa igenom texten och skriva om vissa saker som kanske inte är korrekt grammatiskt eller på annat sätt så har jag förstört den ursprungliga texten. Jag skriver direkt ifrån hjärtat och jag skriver på mitt sätt med mina ord. Att i efterhand ändra detta innebär ju att det blir en förvrängd och manipulerad version av den text jag ville ha ut och då finns risken att det jag egentligen ville ha ut inte stämmer med det som jag sedan fick ut. Det behöver ju inte bli så men risken finns.

Det här är min blogg, här skriver jag så som jag vill skriva och om det slinker in något grammatiskt fel eller något stavfel här och där så bryr jag mig inte om det. Finns det någon som stör sig på det, vilket det tydligen gör, så får väl den personen leva med det och läsa någon annan blogg i stället. Jag tänker fortsätta och skriva så som jag skriver, oavsett om det är rätt eller fel. Det här är mitt sätt att uttrycka mig på, mitt sätt att få ut det jag vill ha ut och här gäller mina regler, inte några stroppiga språkpolisers regler.