Det har de senaste dagarna varit lite av en trenda att skriva en blogg om Kraftwerk. Jag tror att det var Yukio som började med det häromdagen. Även jag måste ju hänge med i den trenden, har ju ett visst intresse för synthmusik i allmänhet och Kraftwerk i synnerhet.
Jo det stämmer, Kraftwerk har en stor plats i mitt musikhjärta. Jag minns inte exakt när jag upptäckte gruppen men det borde vara i början av 80-talet tror jag, De har sedan dess alltid funnits i mitt musikintresse, ibland har det dock gott lång tid mellan lyssningarna, ibland lyssnar jag ofta på dom. Deras musik är ju tidlös och man tröttnar aldrig på den. Därför går det att återkomma till deras skivor om och om igen, även om de inte alltid ligger i CD-spelaren.
Att välja ut någon favorit av allt det de har gjort är dock svårt, jäkligt svårt om uttrycket tillåts. Det har ju dels gjort något så enormt mycket och dels så håller det som de har gjort en sådan hög kvalitet. Men visst, vissa stycken sticker ut och har tilltalat mig mer än andra. Ta bara sådana melodier som The Robots, The Model, Metropolis, Autobahn eller underbara Neon Lights. Hela skivan Computer World är en höjdare, kanske deras bästa skiva, men fräsmt så gillar jag Pocket Calculator från den skivan. Största favoriten av allt de dom har gjort vill jag nog ända anse att Tour de France är. Tycker den skivan är så enormt bra.
Skrev ju förresten om att jag skulle skriva om syntmusik i detta blogginlägg, Att kalla Kraftwerk för ett synthband är fel, väldigt fel. De använder ju inte ens syntar alla gånger. En rättare beteckning på deras musik är väl snarare elektronisk musik. I denna genre finns det ju mycket annat som är bra. Jean Michel Jarre till exempel, han har ju gjort enormt mycket bra och kanske då framför allt Oxygene. Sen så finns det den tyska gruppen Tangerine Dream som också är värda att lyssna på. Vangelis är ju ett annat namn, hans Chariots Of Fire måste ju vara en av musikhistoriens bästa verk. När han sedan började jobba ihop med Yes sångaren Jon Anderson så blev det ju knappast sämre av det, lyssna bara på I Find My Way Home till exempel. Sist av allt, vår egen Ralph Lundsten är en artist man inte får glömma. Fast när man räknar upp alla dessa artister och grupper så känns det ändå som om Kraftwerk är lite mera lättillgängligt, deras musik är på något sätt lättare att lyssna på och trots att de har hållit på i mer än 40 år så känns det ännu nytt. Till och med deras tidigaste alster känns fortfarande moderna.
Även om man nu inte kan kalla Kraftwerk för ett syntband så måste man ju ändå säga att deras musik har influerat alla de syntband som växte fram på fräst 80-talet, till exempel Depeche Mode, Front 242 och Yello (deras The Race är en av mina favoritlåtar över huvudtaget).
Förresten, Kraftwerks officiella webbsida är en höjdare, där kan man tillbringa långa stunder och leka och njuta. Värd att titta in.