Sadsmiles (b)loggbok

Har ni någon gång varit med om att ni har tyckts ha upplevt något innan, fast att ni aldrig har gjort det? Ta till exempel det där med att man för första gången besöker en plats, men ändå känns den väldigt bekant. Man besöker kanske en stad för första gången, ändå känner man sig hemma och man hittar över allt. Man vet att den där affären ligger runt hörnet och man vet att museet man skall till är två tvärgator längre bort. Alla hus, alla gator känns bekanta men man har ändå aldrig varit där.

Jag upplevde i morse lite av den känslan när jag satt och bläddrade i morgontidningen och åt min frukost. Jag slog upp tidningen och ett uppslag i sportsektionen såg verkligen bekant ut. Det var som om jag hade läst allt en gång innan, trots att det var första gången jag läste dagens tidning. All text, alla bilder och alla rubriker var så otroligt bekanta. Artikeln har inte varit publicerad innan, det vet jag. På något sätt så känns det nu som om jag har drömt om tidningen i natt, att jag i drömmen läste detta uppslag.

Lite smått kusligt faktiskt.

Skall på grillfest snart, trots regnvädret. Det skall nog bli skoj även om jag inte just nu känner mig sugen på något grillat. Fast den känslan kommer nog när grillarna tänds och lukten av nygrillat kom.

Laddade upp innan idag genom att stå och stryka kläder framför TV:n och jag tittade då på en pokerturnering som gick på Kanal 5. Med andra ord, jag förenade nytta med nöje. Det blir nytta med nöje i kväll också eftersom grillfesten skall inledas med ett möte. Sen skall det ätas och förhoppningsvis drickas. Hoppas någon har skaffat vin, är sugen på vin.

Dagens matlagning: BBQ

Läste i dagens Expressen (den tryckta upplagan) om en 15-årig kille i Luleå som blev svårt misshandlad av ett ungdomsgäng och nu ligger på lasarettet med bland annat svåra skallskador. Anledningen till att han blev misshandlad var att han hade fel frisyr. Henrik, som han heter, är nämligen korthårig, på gränsen till helt rakad. Han blev påhoppad av ungdomsgänget som gick till attack mot honom, skrek ”jävla rasist” och slog ner honom med en vinflaska. Han är inte rasist utan hade bara så kort hår av hälsoskäl (det var något med allergi).

Detta gör mig lite orolig, inte bara för att det är oprovocerat våld utan för att jag också har extremt kort hår, ett fåtal millimeter långt. Jag är inte rasist, definitivt inte, utan jag har så kort hår för att jag trivs med det, det känns skönt och det är hygieniskt. Skall jag riskera att bli misshandlad bara för att jag har valt att vara väldigt korthårig?

Tyvärr är det väl så att gatans lag gäller – Slå först, fråga aldrig.