Sadsmiles (b)loggbok

Som jag sa igår så hade jag då varit och lyssnat på en föreläsning om stress. På väg därifrån så glömde jag att ta med mig mina anteckningar jag hade gjort så jag kunde inte förmedla lite av det jag hörde. Nu har jag dom här så nu blir det lite stress prat ett tag. Fast inte så mycket, förmodar att ni inte har tid att höra för mycket om det.

I alla fall, fick höra några kännetecknet som man kan ha om man är en stressad person. Vi fick se en lång lista men jag skrev bara upp dom jag stämde in på mig. Till exempel rastlöshet, det kan jag känna då och då även om det inte är alltid. Jag kan tycka att det är jobbigt att koppla av och inte ha något att göra. Tack och lov är det inte alltid så. Sedan har vi det där med att alltid ha bråttom, att gå fort, prata fort, äta fort osv. Det stämmer verkligen in på mig. Är jag ute och går själv så går jag alltid jättefort, det är inte för att jag jäktar, tycker jag själv, utan för att jag vill få upp pulsen i kroppen. Alltså en träningsgrej kan man säga, fast egentligen kanske det är ren jäkt bara. Äter fort gör jag jämt, fast att jag alltid tänker på att jag skall äta lugnare. Pratar för fort kan jag också göra, speciellt om det är om något jag brinner för, då vill jag ha sagt så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Trötthet är ett annat tecken på stress och jag har ofta en trötthetskänsla i kroppen. Det är inte alltid en trötthet som gör att jag kan sova utan mer en kroppslig trötthet. Det där med att sova förresten, sömnproblem är ju ett klassiskt tecken på stress och det har jag ibland, tack och lov inte så ofta numera, det var värre förr.

Ett annat tecken på stress är att man blir irriterad på ljud. Där har vi något som stämmer på mig, är till exempel grannarna högljudda (vilket dom är ibland) blir jag irriterad. Om folk pratar för högt när jag gör något kan jag bli irriterad och så vidare. Ett annat exempel på att man kan vara stressas är att man har svårt för att fatta beslut och det har jag ibland. Fast jag vet inte om det är på grund av stress eller om det är för att jag vill slippa ansvar och istället räcka över beslutsfattandet åt andra som då samtidigt tar ett visst ansvar.

Ett sista exempel, är man stressad så får man lätt munsår och där är ytterligare en symtom som stämmer in på mig. Jag får väldigt lätt munsår, har ett nu.

Men är jag då stressad? Nä, inte om jag får säga det själv. Jag känner mig inte det minsta stressad här i livet. Visst, ibland kanske man har bråttom med något och man får jäkta. Men en kortvarig stress är bara nyttig, man får upp adrenalinet i kroppen och man kan må bra av det. Men långvarig stress, som inte är nyttigt, det känner jag inte av. Men här är en farlig sak, kan man själv inte erkänna att man är stressad så är man verkligen illa ute. Att erkänna att man är stressad är ett friskhetstecken, att inte erkänna det och förneka det är ett tecken på svaghet. Kanske förtränger jag bara det faktum att jag är stressad när jag nu säger att jag inte är det. Kanske är detta förnekande farligt och att det ökar stressen i kroppen, utan att jag själv reagerar över det eftersom jag ständigt förnekar det. Man borde nog lyssna mer på sin kropp och se hur den mår, inte bara lyssna på ens egna tankar, för dom styr man ju ständigt. Kroppens signaler kan man ju inte styra, bara förneka och förtränga.

För övrigt har det varit en bra dag. Soligt, varmt och en hel del fritid vilket var skönt.

Dagens sinnesstämning: Lugn, eller?